Allmän torka...

I helgen var vi till Borlänge på rottweilerklubbens årsmötesutställning. Dana skötte sig kanon inne i ringen och jag är faktiskt riktigt nöjd med min egen insats också. Dock hade vi ingenting för det, en slät etta blev det... Trist.

Så som det känns nu kommer det att dröja länge innan Dana syns i utställningsringen igen, hon får fokusera på bevakning med husse och så ska jag ta mig i kragen och träna inför appellstart.

En bild på oss från utställningen blir det i alla fall, tyvärr var det skitkallt så jag är klädd som en michelingubbe...

Som rubriken säger så är det inte bara i fotandet det är torka, det är underbart att Nessie börjar komma igång men i övrigt känns det som att livet just nu mest handlar om att överleva och komma vidare. Så är det ibland, det är bara att bita ihop och tro på att ljuset i tunneln inte är ett tåg.