Hästpladder

Den som följer mig på twitter har nog inte undgått att jag blivit riktigt kär i Rosa. Hon har ju visat sig ha en hel del motor, nu börjar vi ju känna varandra så hon vet att jag tål en hel del hyss, så hon sparar liksom inte på krutet längre. Hon både bockar och försöker övertyga mig om att det är helt okej att galoppera på vägen, om man kan göra det i skrittempo! Men hon är ju så snäll så jag låter henne hållas, jag litar på att hon inte skulle ställa till med en olycka.

Jag rider ju mest ut på henne, men jag tycker vi gör framsteg på banan också. Igår tog vi ett dressyrpass, tyvärr har det hunnit frysa på så det blev skrittjobb bara, men önskemålet från Rosas ägare var att få henne att flytta in vänster bak.
Började med att rida på en liten fyrkant och tog hörnen genom att flytta runt rumpan för innerskänkeln, tyckte det gick fint, snarare så att jag fick leda in vänster fram för att inte få skänkelvikning. Flyttade lite skänkelvikning på hörnlinjerna sedan, även det gick bra men det "gav" liksom ingenting. Så jag gav mig på skolorna, red in på långsidan i öppna, gjorde en volt och fortsatte i sluta. DÄR SATT DEN! Hela den stumma vänstersidan mjuknade, vänster bak trädde in under kroppen och känslan i handen var bara så rätt!
Det är såna stunder man lever för!

I morgon är det dags igen, då blir det frisering och en skogstur! Ska lura med mig Niclas någon dag också så kanske det blir lite bilder på mig och Rosis.

Om Rosa

Ja, jag rider ju Rosa, eller Rose som hon heter på pappret, två dagar i veckan. Jag skrev tidigare att hon kanske inte riktigt är min typ av häst, men samtidigt så kan jag knappast gå genom livet och enbart rida heta/tokiga små hästar med stjärnkikartendenser och lätta rumpor och/eller framdelar.

Jisses vad nyttigt det är att rida en lugnare häst som tänker först och reagerar sen, som kräver drivning och en stabil sits för att inte bli framtung! Jobbigt, ja! Men jag tror att det kommer att ge mig en hel del.

Samt att fröken Ros har visat att det inte är några större problem att busa igång henne när man är ute och galopperar, det som jag benämner livräddningssits har kommit till nytta några gånger!

En himla charmig och trevlig häst är det, och jag tycker att vi tillsammans och kanske även Rosa själv gjort en del framsteg på sistone. Det är inte ofta som hon parkerar sig nu när man rider ut, ibland lägger hon i bromsen lite men det går att lösa innan hon stannar helt. Jag tycker även att hon blivit lite mjukare, tror inte att det är min förtjänst utan det är nog flera andra faktorer som samspelar där, bland annat har hon blivit tömkörd en del och det verkar vara nåt som damen gillar.

Världen från ca 165 cm över havet

Trött Rosa

Gos-Rosa

Idag var det min dag med Rosa igen, hon är inte som Nessie förstås men jag gillar henne!

Idag höll vi till i paddocken, flyttade lite sidvärts (där har jag svårt att få lagom tvärning utan att bli hängande i yttertygeln) och jobbade på åttvolten i skritt och trav. Galoppen tog vi på fyrkanten och stora volter.

Hon är ganska så mycket häst att rida ihop och vill gärna få fem ben, men när jag klarar av att sitta, driva och ha lagom stöd i handen (ganska mycket enligt mina mått mätt, men jag tror det släpper när hon blir starkare) så är hon riktigt fin. Framförallt galoppen där hon självmant vinklar in bakbenen och blir lätt i fram, det känns att hon är avlad för att hoppa! Det är kul att rida och det är kul att rida Rosa! Snäll att hålla på med är hon också. Enda problemet är att hon inte är övertygad om att det är en bra idé att gå från gården ensam, men det tror jag också ger sig med tiden.

Ska försöka boka in en ny dejt med henne på lördag, då åker kameran med också!

Tillbaka i sadeln!

Jag kommer nog alltid att förbli en häst-tjej, och idag var jag tillbaka i sadeln! Det var riktigt roligt att klättra upp på 165+ cm Rosa, det är en trevlig dam på alla sätt och vis, snäll och go och rör sig riktigt bra. Och så är hon vänlig nog att fråga om det är okej att bocka innan hon faktiskt gör det! Nessie lärde sig på äldre dar att det var artigt att förvarna, men så långt som till att fråga om lov kom hon aldrig.

Rosa och jag tog i alla fall en skogstur bort mot campingen, där hon fick jogga på i trav. Passade även på att flytta lite för skänkeln och styra runt gropar i vägen. Nu finns det ju inga krav på att jag ska "jobba" henne (med tanke på att jg är tredjepilot), men som min fd tränare/arbetsgivare sa så är det ju så att all ridning som inte är uppbyggande ju faktiskt är nedbrytande, och några nedbrutna hästar vill man ju inte orsaka.

Nästa ridpass hoppas jag på att kunna rida i hoppsadeln, jag blir lite som en smörklick på en het potatis i dressyrsadel. Rosa vill dessutom gärna stanna och titta på saker, så jag kan ju tänka mig hur det skulle sluta om det tog stopp från galopp med en otränad Sandra i dressyrsadel...!

En nyfiken Ros i vintras

Jag gjorde det!

Japp, igår var jag till stallet för första gången sedan jag lämnade Nessie under en presenning där... Det krävdes en hel del mentala sparkar där bak men när jag väl kom dit så kändes det faktiskt bra! Plockade undan en del av Nessies grejor så att de inte behöver hänga framme, men mest surrade jag nog!

Ska börja rida på fina Rosa, det ska faktiskt bli riktigt kul! Jag har ju haft erbjudande om att rida henne tidigare också, men då har det känts fel att rida en annan, frisk häst medan Nessie står och tittar på.
Rosa är en riktigt trevlig dam, inte riktigt den typen av häst jag vanligtvis brukar rida men jag tror att vi ska kunna trimma ihop oss rätt bra med tiden.

Rosa, mars 2011