Om Rosa

Ja, jag rider ju Rosa, eller Rose som hon heter på pappret, två dagar i veckan. Jag skrev tidigare att hon kanske inte riktigt är min typ av häst, men samtidigt så kan jag knappast gå genom livet och enbart rida heta/tokiga små hästar med stjärnkikartendenser och lätta rumpor och/eller framdelar.

Jisses vad nyttigt det är att rida en lugnare häst som tänker först och reagerar sen, som kräver drivning och en stabil sits för att inte bli framtung! Jobbigt, ja! Men jag tror att det kommer att ge mig en hel del.

Samt att fröken Ros har visat att det inte är några större problem att busa igång henne när man är ute och galopperar, det som jag benämner livräddningssits har kommit till nytta några gånger!

En himla charmig och trevlig häst är det, och jag tycker att vi tillsammans och kanske även Rosa själv gjort en del framsteg på sistone. Det är inte ofta som hon parkerar sig nu när man rider ut, ibland lägger hon i bromsen lite men det går att lösa innan hon stannar helt. Jag tycker även att hon blivit lite mjukare, tror inte att det är min förtjänst utan det är nog flera andra faktorer som samspelar där, bland annat har hon blivit tömkörd en del och det verkar vara nåt som damen gillar.

Världen från ca 165 cm över havet

Trött Rosa