Sanningen blev: Åkte till utställningen, tog två bilder, bar omkring på jätteledsen och snuvig liten tjej. Ringde sjukvårdsupplysningen (eller vad det nu heter) för att få råd om medicin till lilla snoris - blev uppmanad att åka på akuten!
Väl på akuten kom vi in jättensnabbt, fick träffa en sköterska som kollade syresättning, som såg bra ut när näsan inte bråkade. Sen fick vi vänta, och vänta, och vänta... Tur jag hade med mat åt Mira!
Två timmar senare dök en doktor upp, ställde tusen frågor, lyssnade på lungorna som lät bra och beordrade blodprov. Blodprov togs med stooora nålen i lilla hälen, Mira sa inte ett knyst, jag distraherade henne med hennes vita strumpa (vitt är favoritfärgen för dagen).
Inget farligt virus, bara massor med snor!
Så nu ska hon ta näsdroppar upp till fyra gånger om dagen, kan säga att hon sov som en liten stock inatt efter att ha fått dem, skönt att kunna andas! Och hon sover fortfarande, hon måste vara jättetrött lillgumman.
Även hennes mamma tog en liten snooze på soffan, med Mira i famnen och Dana på fötterna! Vilken tur att jag har så goa tjejer (och Svante!).
![]() |

Vilken fin familj du har!!!
SvaraRadera