Man ska aldrig ställa in sig på något, för det blir sällan så.
I flera veckors tid har jag längtat efter att få sovmorgon, och den var utlovad idag. Att få sova tills jag vaknar av mig själv. Nu blev det ju inte så, och trots en hyfsad natt (en matning och somnade om snabbt) har jag sällan varit så trött som när stumpan ville upp 6.20, och hela dagen har jag gått och saknat min sovmorgon.
Hädanefter har jag inga drömmar för egen del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar