Klockan 3.36 hos oss

Mira tycker, precis som ungefär varannan natt för tillfället, att det är mysigt att vara uppe och leka en stund nu.
Jag antar att det är normalt.
Men jisses vad jag önskar att jag fick sova en hel natt någon gång och vakna av mig själv.
Antar att jag kan glömma det, de närmaste åren.
Ibland undrar jag om jag möjligtvis var för gammal för det här, men jag orkar ju faktiskt, även om det är skitjobbigt ibland. Det tror jag även en 20-åring skulle tycka.
Hon är ju underbar vår lilla Mira, i de flesta avseenden en mönster-bebis, men visst skulle jag önska ibland att hon sov hela nätter!
Jag misstänker att det låter väldigt virrigt det här, men med en timmes sömn i ryggsäcken är man inte smartare...
Vad jag vill komma fram till? Att jag ska klara det här, nåt annat är inte att tänka på, men ibland är det väldigt skönt att få klaga lite.