Tänk att snart har det gått ett helt år sedan vår lilla Mira föddes! På sätt och vis känns det som om hon alltid funnits här, men på sätt och vis känns det som om det var igår vi fick veta om hennes existens.
Hon har gått från att vara ett hjälplöst litet knyte som inte ens kunde lyfta sitt eget huvud till att bli en person som håller på att lära sig gå, som gillar stora svarta hundar (små hundar, särskilt ljusa, benämns "tatt", fast hon gillar "tatter" också), som tycker att mössor gör sig bäst liggande på golvet och älskar mobiltelefoner och fjärrkontroller och tigrar och att dricka ur sportflaskor.
Jag är oerhört tacksam att jag fått vara med och får fortsätta följa med på den här resan!

Helleduttan så söt man var! Fast lika söt idag!!
SvaraRadera