Dag två på "ryss-kylan". Termometern visar -19 ute, tycker inte det är någon större köldkatastrof precis men tidningarna går ut med reportage om "så klär du sig i kylan - lager på lager" osv. Och naturligtvis, ska man vara ute länge så gäller det förstås att klä sig bra, men aldrig att jag skulle ta på mig skoteroverall för en rastningsrunda med hunden liksom. Mössa och halsduk för att komplettera den vanliga klädseln räcker bra. Möjligtvis kan ju långkalsonger/täckbyxor vara en idé också, men jag fortsätter leva enligt devisen att man inte fryser om benen och går således ut i jeans.
Magsjukan har lagt sig, så idag ska jag faktiskt ut en sväng bland folk - klippning och kanske lite shopping i eftermiddag! Är fortfarande trött och slut i kroppen dock, så ridning av Rosa får vänta till nästa vecka. Hon har ju varit ganska så pigg på det sistone och just nu har jag inga krafter att sätta emot om hon vill busa med mig. Men jag tror bestämt jag ska åka ut och sniffa på henne i morgon eller på måndag, annars får jag för svår abstinens!
Avslutar med en bild från sommarvärmen!
 |
| Fin-tjejerna! |
För att inte frysa om benen gäller det bara att ha tillräckligt med behåring! =)
SvaraRaderaSV: Stongt av dig att ta alla nätter själv! Hur håller du ihop?! De där ajaj:en som du skriver om, att somna i famnen och äta på natten, ja det måste vara påfrestande, det förstår jag. Samtidigt mysigt att somna i famnen, såklart! Fast att slippa gå upp mitt i natten för att ge välling vore ju skönt att slippa förstås. Med snart två barn känner jag att det är viktigt att detta funkar smidigt för oss. Och det är nog lite tack vare att det funkat så smidigt hittills som vi redan när Elise var 10 mån ville bli gravida igen.
Jag är glad att vi gjorde detta när Elise var så liten som 5 månader. Jag tror inte att hon förstod lika mycket då och iaf kunde hon inte uttrycka sig så att jag skulle dö ihjäl mig av blödighet. Det hade jag nog nu...
Jag tror definitivt att det löser sig med tiden för er! Och orkar man och vill så är det ju helt okej, det är ju som du skriver upp till var och en.
När jag skrev det där inlägget hade jag en hel del vänner som uttryckte sig i stil med att vi hade det så enkelt eftersom hon sov på nätterna och deras helt friska barn minsann höll de vakna till vrak varje natt. Det gjorde mig lite irriterad... För det var ju knappast så att Elise sov av sig själv hela nätter och somnade ensam, utan vi hade ju verkligen kämpat och varit stenhårt konsekventa under våra "kurer".
Tack för din kommentar!