Jag har sett att många kommer in på min blogg via sökfrasen "valp brutet ben", och gick och kikade på vad man mer hittade på den sökningen. Hittade då en diskussion där en uppfödare ansåg att det var riktigt att avliva en valp som brutit benet, då den skulle få gå gipsad i flera veckor.
Dana fick förvisso aldrig något gips (vilket visade sig vara en nackdel försäkringsmässigt) men hade istället bur-arrest i några månader. Låt oss säga att hon satt i bur i två månader. Jag hoppas ju på att hon lever till 10 år, det är alltså 120 månader. Då satt hon i bur i 1.67% av sitt liv... Resten av tiden har hon levt ett fullvärdigt hundliv med lek, bus och massor av spring på smärtfria ben.
Behöver jag säga mer om var jag står i den frågan..?
Hela historian om Danas benbrott finns här.
Dana är då den gladaste, mest aktiva och mysigaste hund jag känner!! Och klokaste!! Tack och lov att ni gemensamt kämpade er genom perioden som Dana var skadad!! Det var nog säkert kämpigt, men resultatet blev ju en helt underbar hund, som säkert kommer att göra er stolta i mååånga år framöver!!
SvaraRadera